Hej bloggen, Kristina här!

Det är hårda tider här på gården. Skörden blir liten och jag är orolig för att maten inte ska räcka till hela familjen. Jag är också orolig för min make, Karl Oskar. Han har blivit som besatt av att bygga den perfekt kistan för vår dotter Annas begravning. Hennes död har verkligen förstört honom. Här om dagen gick hans far, Nils in till honom och snickrade ihop en kista eftersom han ansåg att Karl Oskar tog så lång tid på sig. Karl Oskar skrotade kistan direkt. Stackars Nils blev väldigt ledsen. Åh, vad har det tagit åt Karl Oskar? Sorgen har gjort honom helt tokig. Jag försöker ju själv bearbeta sorgen och det får jag ju inte när jag måste se efter min make hela tiden. Dessutom har jag ju tre andra barn som jag måste ta hand om. De har redan förlorat deras storasyster, det sista de behöver är att deras föräldrar inte kan ta hand om dem. Det skulle betyda extremt mycket om ni kunde ge mig ett råd om vad jag ska göra för att hjälpa min familj. Ni kan antingen kommentera eller skicka ett förslag till mig i ''ställ en fråga till mig''-rutan till vänster om inlägget. Det var allt för mig. Jag återkommer när det har hänt något nytt.

/Kristina från Duvemåla